Cant stop
Det som var, det vi hade, det var bra, det var fel, vi bråkade ibland men löste det tillsammans.
Vi kämpade emot alla som tyckte det var konstigt, tillslut fick vi det som vi ville, fler och fler slutade tycka att de var konstigt.
Vi visade att det funkar bara man vill.
Men någonstans bland allt detta som kändes så rätt så kände jag att det kändes fel. Vi, omgivningen, ja allt kändes fel.
Jag tänkte att det är bara jag som är tankspridd och brydde mig inte mer om det. Men det ångar jag, shit vad jag ångats att jag inte lyssnade på mig själv den gången ! Och speciellt ångar jag att jag inte lyssnade på mina närmsta vänner som försökte "varna" mig. Men är man deprimerad å less på det mesta så tänker man inte så mkt på vad konsekvenserna kan bli. Fast dock vet jag inte om det är mitt fel, men det är mycket lättare att skylla på sig själv än på nån annan.
Vi hade våra super bra stunder både när vi va själva och när det bara var du och jag men vi visste båda två att det var fel men ändå så rätt. Jag kanske betedde mig som ett svin ibland men som du behandlade mig så är det inget jag ångar. Så om du vill skylla allt på mig så varsågod gör det du men k inte tillbaka till mig när du har insett sanningen.
